Jag har en längre tid haft lite åldersnoja. Jag har dock inte nojat på ett tag nu och trodde jag kommt över det. Men så kom beviset på att jag antingen är gammal eller på att klychan "allt går så mycket fortare nuförtiden" är sann.
Jag snackar om återföreningar, bandåterföreningar. Det är mer undantag än regel att band ska återförenas.
Det började med Take That, Back Street Boys och Spice girls. Band som var stora när jag gick på gymnasiet. De var inte några av mina favoriter men de gick inte att undgå. Dessa återföreningar berörde mig inte så mycket.
Sen kom det jag trodde var kvällstidningens aprilskämt i år. NKOTB skulle återförenas. Jo tjena, stor chans trodde jag eftersom jag sett en tidigare medlem berätta för Oprah om den panikångest och folkskygghet som kom med kändisskapet. Ett solklart aprilskämt. Men tydligen inte. NKOTB var mina stora idoler under mellanstadietiden. Jag hade alla skivor som släppts i Sverige. Man kunde inte se färgen och mönstret på mina tapeter, det var bara plancher på dessa fem pojkar. I min klass fanns olika läger beroende på vem man tyckte var snyggast. Åhh Jordan, va snygg han var!! Nu har jag lämnat Jordanlägret för att ingå i brodern Jonathans klan.
Och igår kom spiken i min åldersnojakista. DLK (De Lyckliga Kompisarna) har återförenats och börjat turnera. Denna nyhet gjorde mig till en början glad. Äntligen spelar de nått annat på P3. Inte bara en utan två låtar. Jag sittdansade i min stol på jobbet och skrålade "ho ho ho ho ho ho hockeyfrilla" i mitt huvud.
Sen slog det mig. Det är ju när man är medelålders som som ens ungdomsfavoriter ska återförenas....
Frågan kvarstår
Är jag gammal nu?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Ställer mig den frågan ofta. Se bara vad som hänt på en dag:
- ekonomichefen på nya jobbet fyller år. Alla sjunger och grattar efter att han hållt ett knivskarpt och imponerande föredrag. Hur gammal han blir? 30. som jag i höst.
- trubaduren igår (suck) hävdade att jag hade två barn och ville snacka om tonårsgraviditeter med mig från scenen (i tron att han var rolig) varvid en ny kollega barskt rycker ut och säger "men ser ni inte att hon är ju bara barnet!"
Så, hur gammal är jag egentligen? Ekonomichefsgammal eller barn?
jag tror både och, alltid. Det känns bäst så :)
Och vad värre är...man är passé också...
(Jag gillade också NKOTB och råkade nämna detta för min 22-åriga kollega häromdagen...hon stirrade blankt på mig och undrade vad jag pratade om..*snyft*)
Skicka en kommentar