Coola killar och tjejer går inte av cykeln vid rött ljus. De sitter kvar och håller i stolpen. Jag är ingen cool tjej. Men jag tänker öva när ingen ser mig.

jag ger upp

Jag spenderar 8 timmar om dagen i ett kontorlandskap. Att placera 50 personer i ett kontorslandskap är en mycket dålig idé. Det är ett evigt tjatter från alla håll. Folk pratar i telefon, med varandra, skrattar och är allmänt högljuda. Situationen blir inte bättre av att vi har riktigt dåliga mobiler som lägger av när man minst anar det. Detta märks extra tydligt när samtalen hos kollegan framför mig bryts och hon varje gång, på allvar, kan sitta och ropa hallå i luren i flera minuter.

För att överleva med den metala hälsan i behåll är radio och hörlurar a och o. Så för några månader sen införskaffades en liten radio med cd-spelare. De första två månaderna lyssnade jag på P3. Men så fruktansvärt tråkigt denna kanal är. Speciellt P3 populär och Mitt P3. Maken till fantasilösa program får man leta efter.

Efter det lyssnade jag på mina skivor. Jag har inte så många så det gick snabbt att tröttna på dem.

Men så fann jag den ultimata alternativet. P1, kunskaps- och upplevelse-kanalen för nyfikna lyssnare. Har lyssnat och njutit. Det har lyssnats på spännande dokumentärer, biografier om musikbandsmedlemar. Spisat ljudillustrationer. Har med välbehag strövat i litteratur. Mycket presenterat på behaglig P1 skånska eller lundensiska och med stora vackra ord.

Helt perfekt fram tills nu. Nu ska det tjatas och tjatas Noréns dagbok minst en gång per program. Det kan bli för kulturellt. Skönt att få vara utan radion några dagar. För jag ger upp!!

Kan inte sova. Vaknade av att min mobil gav ifrån sig ett oväntat ljud, sen blev allt tyst. Öronbedövande läskig tystnad. Strömmen har gått. Undrar om jag kommer kunna duscha innan jobbet, undrar om det är strömavbrott på jobbet oxå. Min elleverantörs sida är nere så där får jag ingen info, inte på lokaltidningens sida heller.

den biologiska klockan tickar på

Träffade Humlan och hennes två killar idag för snabb kaffe på trappan till jobbet. Möttes av två varma tandlösa leenden och fyra glittrande ögon. Otroligt söta pojkar med sina namnnappar och randiga polarnmössor. De spenderade en tålmodig timme i vagnen innan blev de lite kinkiga och det var dags att bryta upp. Blir lite sugen på att skaffa mig egna små sötisar. Men det är skönt att kunna lämna över dem till nån annan när de luktar eller låter.

Jag och Humlan funderade på om det pågår en hemlig upprustning för krig eftersom de flesta av våra vänner pojkar. Kan det månne vara klimathotet som spökar.

Jag tänker ha många lyckliga dagar

Det är helt sjukt vilka krav som ställs på bröllopsgäster. Var på ett bröllop i januari som hade baltema. Bruden är nämligen helt övertygad om att hon är en disneyprinsessa. Så jag var alltså tvungen att skaffa en balkläning. Det förväntades också att jag inom tre veckor efter bröllopet skriftligen skulle tacka för att jag fick delta på deras bröllop. En kollega till mig blev bjuden till ett medeltidsbröllop och fick en hel lista på saker de var tvungen att tänka på. Skorna skulle vara av ett visst material och var tvugna att vara sydda på ett särskilt sätt, förutom då att man var tvungen att ha medeltida käder. Hörde om ett bröllop med ett tema där man också var tvungen att skaffa speciella kläder och dessutom betala för sin egen mat.

Verkar som att alla dessa brudar har väldigt höga tankar om sig själv och sina bröllop, det har tydligen blivit en grej att ha superspeciella bröllop. Alla brudar man får se planera bröllop på tv och tidningar ursäktar sitt beteende med att det ska bli den lyckligaste dagen i deras liv. Jag har väldigt svårt för tanken att ens bröllop skulle vara den lyckligaste dagen i ens liv. Jag tycker lite synd om dem som ser sina bröllopsdagar som den lyckligaste dagen i sitt liv. Och om nu bröllopsdagen ska vara lyckligaste dagen i era liv ha inte så höga krav på era gäster att hälften inte vill/kan komma och den andra hälften känner sig obekväma i dyra specialsydda dyra kläder de bara kan ha en gång. Skärp er brudar!

Lyckligtvis finns det brudar som inte är bridezillas! Har spenderat lördagen i dalarna för att hitta en klänning till brudens bröllop i sommar. Har fått äran att vara tärna så alla tärnor samlades i Falun av alla ställen för att hitta klänningar. Ingen lycka där men i en källare i Borlänge fann vi våra klänningar. Det blir denna klänning i mörklila med band och knappar i silver. Nu gäller det bara att sätta i gång med träningen så att klänningen passar den 2 augusti. Har hittat riktigt bra träningsvideoklipp på you tube. 20 min aerobics och 20 min step-up. Locket på tvättkorgen får fungera som stepbräda.

Nu återstår bara skor, tal till brudparet och såklart en möhippa. Men som tärna ställer jag så klart upp på alla dessa saker. Jag är dessutom övertygad om att alla gäster kommer att ha otroligt trevligt och kul på detta bröllop. Och även om det blir ett lyckat bröllop och bruden tror att detta blir den lyckligaste dagen i hennes liv hoppas jag att hon får massor med lyckliga dagar i sitt liv.

Moment 22

Jag har just nu så mycket jobb att jag inte hinner jobba...Det är mycket nu!!

Humbug och hittepå

Jag är helt sjukt överjävligt trött. Hör och läser överallt att man blir så pigg nu på våren.
Ehh....NEJ!!

Jag blir bara tröttare och tröttare för varje dag. Det är helt omöjligt att komma upp på mornarna när klockan ligger. Snooztiden förlängs varje morgon och jag stressar för att inte komma allt för sent till jobbet. Jag har somnat på två möten denna vecka. Snart blir jag nog kallad till skrubben för samtal med chefen.
Surfar runt på lunchen för matlust har jag ingen.

Sol och grodorgier

Jag har spenderat helgen med pojkvän och sväron på deras släktgård mitt i den smålänska skogen. Helt utan kontakt med omvärlden. Min mobil och nyinskaffade bredbara modem hade ingen täckning. Men helgen var underbar. Sol, sol och sol var temat. Jag har bränt mig för första (och förhoppningsvis sista) gången iår. Har en röd fyllegubbe näsa som behållning av helgen.
Det har varit en helt underbart lat helg. Inga krav och måsten. Bara sol, god mat och slöa promenader.

Helgens samtalsämne har varit de grodorgier som pågick ohämmat mitt framför våra ögon. I den sjö som gården ligger vid huserar just nu hundratals grodor, mitt i bästa parningssäsong. Det var värre köttmarknad än på Blomman halv två en lördagskväll. Groduslingarna nöjde sig inte heller med att leka två och två. Pojkväns pappa berättade att han såg ett tjugotal grodor i en riktig orgie på sjöbotten. På sjöbotten låg också skal av de grodor som fått inkråmet utsuget av storkar.
Ser inte alls fram emot att bada i sjön i sommar.

...förlängning??

På lunchen slog jag slag i saken och skaffade mig mobilt bredband, eller som min mun vill säga bredbart bredband. Jag ringde nyss till min bredbandseverantör för att säga upp mitt fasta bredband. Döm om min förvåning när uppsägning faktiskt var ett allternativ i menyn!!
Första gången jag ringde blev jag bortkopplad, andra gången kom jag fram.
-Carolin på uppsägningen
-Hej, mitt namn är *** mitt kundnr är ***
-Ja, vad gäller saken.
-Ehh, uppsägning....

där ser man

Så här ser jag ut

Resultatet efter gruppaktivitet
på jobbet. Självporträtt.

För att få bättre sammanhållning i teamet på jobbet har vi i eftermiddag haft gruppaktivitet. Fram åkte gipsansikte, vattenfärger och penslar. Vi skulle allesammans måla självporträtt. Det var väldigt länge sedan jag pysslade. Men jag kom snabbt in i det och mindes vattenfärgslukten från barndomen. Måste säga att jag är väldigt nöjd med resultatet.

Riskanalys

Det finns vetenskapliga modeller (joråsåatt) som visar att alla människor skulle vara sex handslag från USA:s President. Idag studerade jag och Prillan, med hjälp av facebook, tesen om att det i vår stad endast skulle gå ett handslag mellan varje buksvåger. Resultatet : ibland inte ens så många...

New York...BABY!!

Var tvungen att ta en liten lur med huvudet i pojkväns knä på eftermiddan för att försöka sova bort årets värsta migrän. Med mitt huvud på ena benet och datorn på det andra letade pojkvän resa till sommaren. När jag vaknade bokades resa till och boende i New York. Den fjärde augusti bär det av!

Resan har gett ny energi, helgens storstädning fortsätter. Min migrän har avtagit något men har bytts mot ett lätt av nervositet illamående. Pojkvän däremot har ett fånigt leende klistrat på läpparna.

Är jag gammal nu?

Jag har en längre tid haft lite åldersnoja. Jag har dock inte nojat på ett tag nu och trodde jag kommt över det. Men så kom beviset på att jag antingen är gammal eller på att klychan "allt går så mycket fortare nuförtiden" är sann.
Jag snackar om återföreningar, bandåterföreningar. Det är mer undantag än regel att band ska återförenas.

Det började med Take That, Back Street Boys och Spice girls. Band som var stora när jag gick på gymnasiet. De var inte några av mina favoriter men de gick inte att undgå. Dessa återföreningar berörde mig inte så mycket.

Sen kom det jag trodde var kvällstidningens aprilskämt i år. NKOTB skulle återförenas. Jo tjena, stor chans trodde jag eftersom jag sett en tidigare medlem berätta för Oprah om den panikångest och folkskygghet som kom med kändisskapet. Ett solklart aprilskämt. Men tydligen inte. NKOTB var mina stora idoler under mellanstadietiden. Jag hade alla skivor som släppts i Sverige. Man kunde inte se färgen och mönstret på mina tapeter, det var bara plancher på dessa fem pojkar. I min klass fanns olika läger beroende på vem man tyckte var snyggast. Åhh Jordan, va snygg han var!! Nu har jag lämnat Jordanlägret för att ingå i brodern Jonathans klan.
Och igår kom spiken i min åldersnojakista. DLK (De Lyckliga Kompisarna) har återförenats och börjat turnera. Denna nyhet gjorde mig till en början glad. Äntligen spelar de nått annat på P3. Inte bara en utan två låtar. Jag sittdansade i min stol på jobbet och skrålade "ho ho ho ho ho ho hockeyfrilla" i mitt huvud.

Sen slog det mig. Det är ju när man är medelålders som som ens ungdomsfavoriter ska återförenas....

Frågan kvarstår

Är jag gammal nu?